emanuel studerar huvudstaden

Idag har jag vart ute på första joggingturen. Har aldrig kännt mg så utittad. Alla byns kossor slöt upp vid vägkanten och försökte stirra ut mig då jag kom joggandes efter vägen. Jag spärrade ögonen i dem, försökte se ut som en tjur, och sprang förbi. Här är dagens bit ur "Miraklet från Hälsingland" s. 9-10. "....Det verkar inte vara något fel med hojarna. Hur känner ni er själva grabbar? Den som höll sig om ryggen var tydligen ledare för kanaljerna, fräste: "de visade oss finger och kallade oss pappskallar." "Och ni kallade oss apor och skrek att vi skulle åka tillbaka till svartskallehelvetet och rövknulla våra skäggiga mödrar!" hojtade Kerim tillbaka, som nu hade morskat upp sig och gav svar på tal, styrkt av Bosses närvaro. "Dom jävlarna skulle man flå levande!" röt knutten. Bosse såg länge på honom och på de andra. Sedan sa han i försonlig ton: "Vi åker tillbaka till restaurangen och ser till era blessyrer. Jag ska kolla närmare på era cyklar också. "Och jag ska laga en god middg till allesammans!" insköt Peppo. Vadå middag?.....är ni inte förbannade på oss?